Ontologisk utopi

En astral vision
Vid fötterna av berg Zion
Och jag mår elva gånger värre
Av nervcellernas brist på värme.
Under en sjukhusbrits
Hörs skalens skrik
Och jag försöker komma åt
Ett stege att kliva upp på.

En astral projektion
Där kvantfysiken äger rum,
Och jag är bakom dimridån
Och speglar min själ inifrån.
Ibland delar jag mig i två
Men oftast aldrig mer än så
Och alltid återvänder
Till riddarn Newtons regler.

En astral injektion
Och jag är pånyttfödd
Jag drunknar i negativt ljus
Medan mitt hjärta pumpar blod.
Jag skiftar tunnlar snabbt
Det finns varken rum och fart
Och tiden den står still
För jag är alpha, jag är nihil.