I. Berashith
Morgonen efter dagjämningen vaknade Formosus lika tidigt som alla andra dagar men med en baksmälla som var lika rolig som en Dostojevskij pocketbok är lätt att läsa för en åttioåring med starr. Han hade firat dagjämningen enligt bokens alla regler och drog sig inte undan några överdrifter. Det blev kvar en hel del att städa undan som han inte orkade ta tag i; kroppsvätskor, levande ljus, diverse spritflaskor, dolkar, bägare, entheogener och en get som naffsade på några blodiga lakanen i en hörna. Formosus kunde inte för allt i världen erinra sig hur geten hamnade där eller vilket syfte den uppfyllde kvällen innan.
"Kanske lika bra det...", tänkte han och skuttade till toan för att uträtta sina sisyfosartade naturliga behov.
Efter att han hade gjort sina tunnelworkings tog han sitt frukost som bestod sedvanligen av två skivor bröd och ett glas rött vin. Posten låg oöppnad på bordet och Formosus öppnade alla kuvert och paket minutiöst medan han tog småklunk av vinet. Ett paket innehöll den nya limited deluxe collector's and director's uncut utgåvan av "Liber AL vel Legis". Utgivaren var O.T.O. Kalifatet och Formosus hatade tanken på att han finansierade organisationen genom att köpa deras utgåvor av Crowleys outgivna restmaterial, men "ibland får man raljera sig med djävulen för att kunna korsa över Avgrunden" tänkte han. Och vilken fasansfull och pervers Avgrund det var! Hela tillvaron uppfattade han som en förvirrande amalgam av tillfälligheter och vemodskval som det inte gick att skriva ens en prolegomena om. Därför avskydde han all samtidslitteratur som behandlade ämnet och var bestämt övertygad om att Fjodor Michailovitj var den enda som klarade av att skildra livet utan att hänge sig egotrippar och slavmoralsslutsatser. Den handnumrerade utgåvan hade inte det nummer han bad om. Istället fick han ett personligt brev från Kalifen som kissnödigt och beklagande gjorde mea culpa och förklarade för Formosus att Michael Bertiaux hann förre honom i tal om det önskade numret. "Jaså den gamle räven köper också från Kalifen?" kliade sig Formosus med stor häpnad i huvudet, men valde klokt nog att låta saken vara och inte ge sig i fruntimmersgräl med O.T.O. Kalifatet.
Formosus spenderade resten av förmiddagen med tidsskrifter som skymtades glansigt bland alla kuvert med förfrågningar om olika artiklar, beundrarbrev, kärleksförklaringar och dödshot - som han för övrigt brukar mata grisarna med medan han parafraserar sardoniskt "avföring är du och avföring skall du åter bli". Han bläddrade således förstrött i jesuiternas missvisandebetitlade "Perinde ac cadaver", bankirernas "Neuer Weltordnung", krigsapologeternas "Hets mot folkgrupp" och lifestyle tidsskriften "Ecce Homosexuallis" med Ernst Röhm och Aristoteles på det dåligt redigerade omslaget som skanderade med stora bokstäver "100 betydelsefulla bögar genom historien". Bullimi-anorektikerförbundets tidsskrift "Binge Purge Starve" fångade hans uppmärksamhet mest eftersom han tyckte att artiklarna slog Lovecraft på fingrarna i fråga om fantasirikedom. Artiklarnas korta innehåll och deras nihilistiska och förvirrande upplägg avslöjade skribenternas hallucinogen-psykotiska närringsbristfetishism och magsyrsförsmäktande aktiviteter.
Han sysselsatte sig därefter med ett par beställningsarbeten för några tidsskrifter. En samhällsanalytisk tidsskrift ville veta hans åsikt kring fejden mellan två semitiska stammar i Medelhasområdet. Analysen han kom fram till halvhallucinerade han genom en tolkning av Aristofanes "Lysistrata" med Nietzsches "Philosophie im tragischen Zeitalter der Griechen" som konsult. Sedan skrev han han klart den försenade artikeln "Les mystères cachés de Dada" till vilken han bifogade i kuverten till "Occulte Revue d'Histoire Littéraire" ett par gamla erotiska och komprometerande foton på Tristan Tzara och Hans Arp bakom kuliserna på Cabaret Voltaire. Formosus levde rätt så anspråkslöst så han kunde nöja sig med inkomsten som hans artiklar genererade. Och eftersom på något oförklarligt sätt han hade lyckats lura av sig inkomstskatten var det inte alls en dålig ställning han befann sig i rent ekonomiskt. Bröd bakade han själv dessutom, mjölk fick han från sina kon, kött från hönsen, kycklingarna och grisarna på gården han levde på. Merparten av hans inkomst gick åt litteratur och musik.
Trots bilden av denna idylliska och människobefriade tillvaro som beskrivningen av hans vardag målat upp, hade Formosus aldrig sinnesro. Visserligen umgicks han inte ofta med folk förutom vid högtider då gruppritualerna i hans order krävde hans kraftfulla ledarskap och magiska förmåga, men då och då med ojämna mellanrum reste han till staden för att ta pulsen på samhället, den allmänna opinionen, plebejernas liv och död, glädje och misär. Han hoppades alltid att kunna finna något slags equilibrium i sig själv efter en sådan resa, dock slutade den alltid med att han kom hem fly förbannad på allt och alla och surade som ett sockerintolerant barn i en godisbutik i flera dygn. Men den dagen bestämde han sig för att resa dit igen.
"Med den här bakfyllan och flashbacktrippen blir det nog inte så svårt att göra en objektiv analys av fåren nere i agoran." tänkte han med ett djävulskt leende på läpparna medan han tog på sig rocken och for ut ur huset och in på stigen bland majestätiska furuträd som ledde ner till staden.
fortsättning följer...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hahaha, jag älskar din beskrivning av baksmällan som jämförs med en pocketbok av Dostojevskij! De där böckerna är bedrövligt otympliga och borde delas upp i två delar (något som jag oavsiktligt råkade göra med Bröderna Karamazov som sprack i ryggen så sidorna trillar ur men det går nog att fixa med lite lim eller silvertejp). Fortsätt sådär!
*/.
Post a Comment